Lämnade väldigt sent på dagis idag. Vår lilla kille ramlade igår ute på gården och skrapade upp kinden och började blöda näsblod, inte så farligt i och för sig men i morse ville han inte gå till dagis alls. Jag kunde inte förstå vad som hänt. Stressad som vanligt kom jag sent till dagis där Hugo inte ens ville släppa min hand och kämpade mot tårarna. Pratade med personalen och fick veta att han inte bara hade ramlat ute utan att ett annat barn hade knuffat honom inne på förmiddagen och att han efter det inte ville leka mera på hela dagen. Ibland önskar jag att vi kunde bara vara hemma tillsammans. Mitt mammahjärta gick lite itu av att se honom ängslig och orolig.
Tur att det finns fin personal på dagis som man vet gör sitt bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar